Per Nyström

Jag är i grunden cellist och har under hela mitt yrkesliv skapat festivaler, utbildningar och möten mellan människor från olika delar av världen. Jag har spelat på stora och små scener och mött fantastiska människor – sådant jag inte hade den blekaste aning om när jag tog min första cellolektion för Lars-Erik i Hultsfred 1977.

Jag har också gått på pumpen. Rejält, ibland. Fattat fel beslut, litat på fel människor och stannat för länge där jag borde ha gått. En del kan jag numera skratta åt. Annat gör fortfarande ont. Men nyfikenheten består. Jag måste fortfarande få veta vad som händer om jag tar nästa idé eller infall på allvar. Därför spelar jag cello, skriver lyrik och prosa, studerar arkeologi, föreläser och coachar. Inte för att jag inte kan bestämma mig, utan för att livet blir för trångt i ett enda fack.

Jag har ägnat mycket av mitt liv åt att prestera och söka bekräftelse utanför mig själv. Försökt leva upp till krav som planterades tidigt och kämpat för en föräldrarelation som aldrig kunde bli vad jag längtade efter. Det tar tid att förstå att man inte behöver göra sig förtjänt av sitt eget värde.

Det betyder inte att jag har förstått allt. Jag kan vara en god och lyssnande medmänniska – och en halvtimme senare själv gå rakt in i en labyrint vars återvändsgränder jag känner mycket väl. Generande, förstås, men också en påminnelse om att jag är en helt vanlig människa.

Jag försöker bli en bättre version av mig själv. Inte mer framgångsrik i andras ögon, utan friare i mina egna. Mer lyhörd, mer sann och mindre rädd för att byta väg när jag hamnat fel. Jag tror på lusten, passionen och människans rätt att ta sitt liv på allvar – utan att ta sig själv på alldeles för stort allvar.

Det är den människan man möter i mina föreläsningar och coachande samtal. Jag har tilldelats den kungliga medaljen Litteris et Artibus och är Honorary Fellow for Life vid University of Aberdeen i Skottland.